Att lämna ett hem med gott samvete

Det är något speciellt med att stänga dörren för sista gången till en plats där man bott länge. Man vet exakt hur golvet knarrar i hallen, var solen faller in på morgonen och vilka lådor som alltid kärvar lite. Ett hem sätter sig i kroppen på ett sätt man inte riktigt tänker på förrän man ska flytta.

När vi nyligen hjälpte min mamma att byta bostad blev det tydligt hur mycket känslor som ryms i en flytt. Det handlade inte bara om kartonger och möbler, utan om minnen, fotografier och småsaker som sparats i årtionden.

Mer än bara packning

Vi började i god tid. Sorterade, skänkte bort, slängde och skrattade åt gamla fynd från förr. Men trots all planering kom den där sista veckan med full kraft. Plötsligt skulle allt bli klart samtidigt.

Det är märkligt hur mycket som återstår när nästan allt redan är nerpackat. Skåp ska torkas ur, ugnen rengöras, golv skuras och fönster putsas. Och man är redan helt slut.

Då insåg vi att det kanske inte var läge att göra precis allt själva. För att orka med det känslomässiga och praktiska valde vi att ta hjälp med flyttstädning i Umeå, vilket faktiskt blev en lättnad för oss alla. Istället för att stressa kunde vi lägga tiden på att få mammas nya hem i ordning.

Att få börja om i lugn och ro

Det jag tar med mig från hela processen är hur mycket enklare allt känns när man inte försöker vara duktig på allt. Ibland är det mer omtänksamt mot sig själv att delegera.

När städningen var klar kunde vi lämna lägenheten med gott samvete. Inga halvfärdiga hörn eller sista minuten panik. Bara en känsla av att ha gjort rätt för oss och för nästa person som ska flytta in.

Och i det nya hemmet kunde vi istället fokusera på det som faktiskt betyder något. Hänga upp gardiner, koka kaffe och göra plats för nya minnen.

För i slutändan är det just det en flytt handlar om. Inte om dammfria lister, utan om att skapa en trygg start på nästa kapitel.

Andra inlägg

Kalla det vad du vill

Att bli farmor, eller mormor, eller bara "tant" i största allmänhet, är inte så lätt att förbereda sig för. Jag tror att få människor funderar över hur livet kommer att se ut och kännas när man passerat 60-strecket och närmar sig pension. För allt förändras! Från kroppen till orken till de sociala förväntningarna och intressena. Det handlar mindre om att man får barnbarn - om man nu får det - och mer om den inre resan. Livet är inte för evigt och ju äldre man blir desto mer påtagligt blir det; desto viktigare blir det att leva för dagen och ägna sig åt saker som känns meningsfulla. Man måste göra vad man kan med den tid man har och det inser man ibland i sista timman.

Min bästa tid är nu