Ja, jag börjar komma i de åren när ens tänder sviker en. Det kan inte alltid hjälpa längre med hur mycket jag borstar mina tänder. De blir helt enkelt sämre, vad jag än gör. Jag har alltid frenetiskt borstat och borstat tänderna. Däremot är jag en riktig gottegris, som ställer till det för mig. Vanligt godis är bara så gott. Jag är inte alls för kaffebröd, bullar och kakor, som jag vet att många andra är svaga för. Nej till mitt kaffe vill jag ha en enkel ostmacka, det räcker för mig. Men jag vill då gärna ha en chokladbit då och då, eller lakrits. Jag är svag för Bridgeblandningen, med nötter, lakristdrageér och så vidare. Det är min last i livet. Och att jag en gång i min ungdom rökte. Det är sådant mina tänder inte har mått bra av alls.
Så därför måste man hitta en tandläkare som man gillar och som ger en den där tandvården som man behöver, anser jag. Det är inte det lättaste måste jag säga. Jag som ändå har varit hos många. Dessutom har jag haft tandläkarskräck, men jag har haft tur som har fått världens snällaste tandläkare. Första gången jag träffade honom såg han ut som en jultomte. Jag berättade att jag hade tandläkarskräck och ville absolut ha all tänkbar bedövning. Så nu vet han det och bedövar mig så snart han ska där och pilla i munnen. Har du också tandläkarskräck, råder jag att försöka mota bort den, och har du tur att träffa en bra tandläkare, berätta om din tandläkarskräck och släpp inte taget om din tandläkare.