Hur vill du bli begravd?
Är man äldre så ser man inte på samma sätt på döden som i ens ungdom. Nu när coronaviruset har fått härja i världen så har man dessutom fått en ännu närmare relation till döden. Det betyder nu inte att jag går och funderar på det så mycket. Nej, men jag har däremot redan funderat ut hur jag vill att min begravning ska se ut. Har du också gjort det? Det finns några olika sätt.
Akt med kista i kapell eller kyrka
Det är nog det vanligaste än så länge. Man ställer kistan längst fram och sedan står någon och berättar om allt det positiva man gjort. Det brukar vara vacker musik och sedan åker kistan iväg till krematoriet. Askan begravs sedan när allt är klart.
Akt med urna
Att ha en akt med urna är nästan som att ha med en kista. Här har man utfört kremeringen i förväg och det är en urna som står där kistan skulle stått. Fördelen med detta är att de sörjande kan följa med ut till gravplatsen med en gång. Akt med urna har blivit ganska vanligt idag.
Utan akt
Många som valt att lämna kyrkan väljer också att begravas utan en akt. De närmaste får istället samlas på valfri plats och minnas den som gått bort. Många som väljer en begravning utan akt väljer också att få sin sista vila i en minneslund. Då slipper de anhöriga känna att de måste sköta en sten.
Andra inlägg
Kalla det vad du vill
Att bli farmor, eller mormor, eller bara "tant" i största allmänhet, är inte så lätt att förbereda sig för. Jag tror att få människor funderar över hur livet kommer att se ut och kännas när man passerat 60-strecket och närmar sig pension. För allt förändras! Från kroppen till orken till de sociala förväntningarna och intressena. Det handlar mindre om att man får barnbarn - om man nu får det - och mer om den inre resan. Livet är inte för evigt och ju äldre man blir desto mer påtagligt blir det; desto viktigare blir det att leva för dagen och ägna sig åt saker som känns meningsfulla. Man måste göra vad man kan med den tid man har och det inser man ibland i sista timman.
Min bästa tid är nu
Jag är en mogen tjej som är hungrigare än någonsin på livet! Jag har vässade klor och fokus inställt på att min allra bästa tid fortfarande ligger framför mig. Jag lever ensam men känner mig mindre ensam än jag någonsin gjort tidigare - för jag lever för mig själv i första hand. På den här bloggen får du gärna hänga med mig i min vardag. Jag tränar, umgås med familj och vänner, deltar i kurser och föreläsningar och annat härligt. Också pysslar jag en hel del - i sann farmoranda!
