Är man äldre så ser man inte på samma sätt på döden som i ens ungdom. Nu när coronaviruset har fått härja i världen så har man dessutom fått en ännu närmare relation till döden. Det betyder nu inte att jag går och funderar på det så mycket. Nej, men jag har däremot redan funderat ut hur jag vill att min begravning ska se ut. Har du också gjort det? Det finns några olika sätt.
Det är nog det vanligaste än så länge. Man ställer kistan längst fram och sedan står någon och berättar om allt det positiva man gjort. Det brukar vara vacker musik och sedan åker kistan iväg till krematoriet. Askan begravs sedan när allt är klart.
Att ha en akt med urna är nästan som att ha med en kista. Här har man utfört kremeringen i förväg och det är en urna som står där kistan skulle stått. Fördelen med detta är att de sörjande kan följa med ut till gravplatsen med en gång. Akt med urna har blivit ganska vanligt idag.
Många som valt att lämna kyrkan väljer också att begravas utan en akt. De närmaste får istället samlas på valfri plats och minnas den som gått bort. Många som väljer en begravning utan akt väljer också att få sin sista vila i en minneslund. Då slipper de anhöriga känna att de måste sköta en sten.