Nu kanske jag generaliserar och drar alla oss äldre över en och samma kant men det bryr jag mig inte om. Har man nått en respektabel ålder så får man göra lite som man vill faktiskt. Saker som skrämmer en gammal dam - det låter det, men det är inte så farligt som man kanske kan tro. Det är bara saker som vi lär oss att undvika, för att slippa utsätta oss för det men i vissa fall så finns det som skrämmer oss alldeles inpå oss, och det är inte döden jag pratar om för den har jag inte varit rädd för på många år. Nej, jag pratar om helt andra saker som jag tänkte förklara.
Den handlar inte om mig själv alls. Nej, det är att mina barn och barnbarn skulle fara illa eller bli sjuka. Mest rädd är jag att de små ska få en sjukdom som de inte repar sig från och det värker i mitt hjärta när jag tänker på små barn som ligger på sjukhus utan hopp om framtid.
Jag kan ju nu inte påverka detta alls, men det skrämmer mig likväl. Det enda jag kan göra är att umgås med dem så ofta jag kan och så mycket det bara går.
Det är inte alla gamla som klarar av att bo hemma på egen hand, och att en dag bli tvungen att flytta för att min kropp inte längre klarar av allt skrämmer mig rejält. Själva flyttandet är väl inte så farligt, det finns ju tips och sånt på https://www.flyttips.nu/ om man behöver det. Nej det är att behöva byta bostad, att lämna mitt hem som gör mig rädd. Tänk att hamna i ett rum på ett äldreboende och känna sig alldeles ensam bland alla andra gamla och sjuka.
När jag var barn så skrattade jag så jag blev blå i ansiktet när jag ramlade och jag slog mig nästan aldrig. Det är lite annorlunda för en gammal dam. Ett enda litet fall idag kan betyda att jag hamnar på sjukhuset med brutet ben, eller att jag aldrig mer kan gå. Det gör mig livrädd!