Det är så viktigt med hur vi hanterar alla livets skeenden. Det är en stor sak när någon föds, och den som föds och hens mamma mår bra. Det är en så viktig sak när barnet växer upp att hen får en bra uppväxt och lär sig att världen hen lever i, inte enbart är en ond plats att finnas på. Det samma gäller när man står vid livets slut, hur den än har slutat. Egentligen är ju allt som rör begravning och dylikt inte för den som är död – den personen är ju död! Det är ju till för oss, som fortfarande lever.
Det är viktigt att det blir bra för dem som blir kvar efter en bortgång. Det vet jag eftersom jag har tagit hand om allt detta först efter min pappa och sedan efter mamma. De är viktigt för barnen att allt går rätt till. Annars kan det ge sår som finns kvar för resten av livet. Det är många som berättat om tvister och vänskaper efter föräldrarnas död. Så onödigt tycker jag. Därför kan man i tid göra upp och skriva ner sin sista vilja så att man underlättar för de efterlevande så att de inte behöver tvista om arv, eller dylikt.
Så hur gör man då? Man skriver ner det man önskar. Har man många fastigheter, är det bäst att gå efter huvudet och inte efter känslorna. Fördela dem så rättvist du bara kan mellan alla dina barn. Bestraffa inte den av dem som du tycker har gjort dig någon orätt. Det blir bara pannkaka av allt efteråt, och blir bara fel. Så försök hålla känslorna borta. Om det inte går att dela på fastigheterna på något rättvist sätt, skriv då in i ditt testamente att allt ska sättas in i en gemensam pott, och därefter fördelas lika mellan dina barn. Försök vara rättvis. Gå sedan till jurister i Örebro (eller där du nu råkar bo) med testamentet. Så ordnar de upp allt för dig och du behöver inte oroa dig mer om det. Man kan göra det när som helst i livet. Man måste inte vara gammal, som jag, för att göra det. Lycka till!